 
|
 |
Brunbjörnen i SkandinavienDå projektet påbörjade sina genetiska studier, skapade det flera möjligheter till nya perspektiv inom forskningen. Fyra genetiska frågor ställdes: Med utgångspunkt från de frågorna skickades vävnadsprover från märkta och skjutna björnar, samt spillningsprover till de franska genetikforskarna Pierre Taberlet och Eva Bellemain. De utvann och analyserade DNA från proverna, vilket är unikt för varje individ. Så här förs arvsanlagen vidare
|
|
|
Nästan alla björnhonor i Skandinavien lever koncentrerade i tre områden som vi kallar kärnområden för reproduktion. Det mtDNA (se ovan) som man samlat från björnarna i det södra kärnområdet liknar det man finner hos björnstammarna i Pyrenéerna och Kantabriska bergen i Frankrike och Spanien. Björnar från dessa stammar koloniserade troligen södra Skandinavien efter den sista istiden. I de norra kärnområdena liknar björnarnas mtDNA mer den finska och ryska björnstammens mtDNA. Troligen överlevde deras anfäder nedisningen i det isfria området väster om Uralbergen och koloniserade senare Sverige österifrån. Gränsen mellan de båda stammarna av skilda ursprung går i öst-västlig riktning ungefär vid Storsjön i Sverige. |
Back_to_top
2. Hur stor är den genetiska variationen?
De båda stammarnas morfologi, beteende och ekologi skiljer sej inte mycket. Analyser av kärnDNA visade att den Skandinaviska brunbjörnen har en ganska stor genetisk variation trots att stammen har gått igenom en numerär flaskhals (d.v.s. en period i stammens historia då dess antal först minskar till utrotningshotande nivåer, men sedan ökar igen), vilket normalt minskar den genetiska variationen. Under 1930-talet hade björnen nästan försvunnit helt från Skandinavien och man beräknar att det fanns endast runt 130 individer kvar i små isolerade områden. Den höga genetiska variationen vi fann var överraskande och kan bero på att flaskhals-perioden var tidsmässigt kort (sett i björngenerationer). Ett ytterligare bidrag till variationen kan vara att björnens överlevnad skedde i några geografiskt isolerade stammar, för då stammarna senare kom i kontakt med varann blandades deras alleler (varianter av ärftliga anlag). Allelerna hade säkert utvecklat många skillnader då de hållits åtskilda under lång tid, och dessa skillnader bidrar till genetiska variationen. Vi har funnit hannar i norr med mtDNA söderifrån och vice versa för hannar funna i söder, vilket indikerar att det skett ett genetiskt utbyte mellan den norra och södra björnstammen. Det genetiska utbytet mellan olika stammar beror på att hannar generellt sprider sej över stora områden i sitt sökande efter honor.
3. Hur ser familjebanden ut mellan björnar?
Det här projektet bygger på genetik på individnivå, t.ex. hur björnar inom ett område är besläktade med varandra. Genom att följa märkta honor under flera år har vi funnit att vissa honor är mycket framgångsrika mödrar, medan andra honor inte lyckas alls. Det har även iakttagits att vissa hannar går tillsammans med många fler honor under brunstsäsongen jämfört med andra hannar. Genom att analysera björnungarnas kärnDNA från kända mödrar kan vi bestämma vem som är fadern till dessa ungar.
När det bestämts vilka hannar och honor som är mest framgångsrika i reproduktionen är det möjligt att ta reda på hur t.ex. björnarnas släktskap, vikt, ålder och miljö kan påverka individens reproduktiva förmåga.
4. Hur många björnar har vi i Sverige?
|
Vi har testat, jämfört och analyserat olika metoder för att beräkna björnstammens storlek. Den förra skattningen av antalet björnar i Sverige är från 1996. För 2001 och 2002 gjordes en ny beräkning för Dalarnas och Gävleborgs län. Den beräkningen bygger på DNA-analyser, där man fått DNA från björnspillning som älgjägare har samlat in. Rovdjursobsen (jägarnas rapportering om de rovdjur de sett under älgjakten), som pågått sedan 1998, har ytterligare bidragit till att öka vår kunskap om populationens tillväxt. Metoden visar på en årlig 4,7 %-ig nettoökning av antalet björnar i Sverige generellt, med stora variationer mellan länen. Jägares observationer av björn under den första älgjaktsveckan, justerat till antal björn per observationstimme. |
|
Här visas resultaten från jägarnas spillningsinsamling under 2001:
Från resultatet av den senaste skattningen beräknar man att det finns totalt 550 (482-648) björnar i Dalarna och Gävleborgs län. Det var inte möjligt att skilja ut vilket av länen som hade flest björnar, då de björntätaste områdena ligger kring länsgränsen.
Enligt den senaste preliminära beräkningen (2004) finns mellan 1635-2840 björn i Sverige.
